Plötsligt slåg det mig att det kanske inte kommer bli vi. Från ingenstans trillar insikten ner som en polet.
Jag känner varken sorg eller glädje. Ilska eller förtvivlan.
Jag känner absolut inget.
Jag bara förstår att det kanske inte är så självklart att det kommer bli vi.
Jag förstår äntligen att det finns inget jag kan göra mer än att ha ett öppet sinne och vänta o se vad vad som händer
