Jag älskar dig.
Det var som tiden och luften stannade. Hans ord var lika oväntade som snö på sommaren. Möjligt men helt oväntat.
Hans armar kring min kropp höll mig om än hårdare. Jag höll om honom som jag höll i livet. Mannen som är min livslycka. Han jag älskar så det gör ont i hjärtat, han älskar mig också.
Vi står i en trappuppgång vid vårat jobb. Utanför kör bussar. Människor jäktar förbi. Den lilla snö som ligger kvar mitt i stan glittrar. Snickare trampar i trappen. Vi står där i porten och håller om varandra. Jag känner att han har parfymen som är min favorit. Parfymen blandas upp med doften av alkohol. Mitt hjärta bankar så hårt att jag nästan tror att det ska hoppa ut genom bröstkorgen. Jag trodde inte den här stunden skulle komma så här tidigt och absolut inte se ut så här. Det här är en av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv
Kommentera