Jag insåg att det var inte att leva ensam som skrämde mig, för jag viste inners inne att jag någon dag skulle träffa den rätte. Den stora skräcken var att inte våga släppa in och våga älska. Alla träffar vi någon om vi vågar öppna upp för det.

Så kom dagen när jag kände att jag var klar och färdig med att vara rädd. Nu hade dagen kommit när det är dags för att hoppa ner för stupet och släppa skräcken. Han som är värd att kompromissa för, värd att våga för och värd allt i världen hade smygit in i mitt liv. Han som gör mig lycklig bara med sin närvaro. Han som får mig och le bara av att tänka på honom. Han jag aldrig vill släppa. Han har hittat mig.

Kommentera

Publiceras ej