Hans isblåa ögon borrar sig igenom min själ. Ingen skulle kunna förneka att han ser bra ut. Han har ett självlysande glittrande sken omkring sig. När hans muskler på armarna rör sig under huden måste jag stoppa mig själv från att sträcka mig över bordet för att röra hans hud. Vem är den här människan?
Ögonblicket när jag möter hans blick på andra sidan kassadisken försvinner allt i min hjärna och jag vill rasa genom marken. Jag försöker kläma fram någont passade för situationen. Knallröd skyndar jag därifrån.
När jag ser att han lagt till mig som vän på Facebook tänker jag att han måste råkat gjort det av misstag. Men när jag ser att han även skickat ett meddelande kräks jag nästan av nervositet.
Jag stänger dörren bakom mig och börjar vända mig när han tar tag i mitt ansikte och kysser mig. När chocken släpper några timmar senare sitter vi tillsammans pratar och skrattar som vi alltid känt varandra.
Kommentera